Perspektiv

För att sätta saker o ting i lite perspektiv vill jag berätta om min fina vän Katarina (hon bloggar på sjukhusliv.blogg.se). Hon och hennes familj har nu kämpat i över ett år mot en fruktansvärd hjärntumör som har tagit sig in i deras lille sons kropp. Efter en lång kamp med ständiga sjukhusvistelser, upp och nedgångar, sorg och tvära kast mellan hopp och förtvivlan, fick de nu i november beskedet att det inte går att bota deras lille N. Vad de går igenom finns ingen möjlighet att förstå. Tårarna rinner när jag tänker på dem och läser Katarinas fina ord på bloggen. Att livet kan få vara så grymt, att ett litet barn kan bli drabbat på ett sådant ohyggligt vis...det övergår mitt förstånd. Vill du liksom jag stödja forskningen så att inte ännu fler barn och deras familjer ska behöva drabbas i framtiden - strunta i julkorten och skänk en gåva till Barncancerfonden (www.Barncancerfonden.se) istället. Och Katarina, ni finns ständigt i mina tankar. Jag önskar att jag kunde bära en del av din börda.