En njutbar graviditet

Även om jag stundtals känner mig otroligt ledsen över min situation och över att jag fick en sådan hemsk graviditet (jag kan även känna mig väldigt avundsjuk och bitter på alla som går runt och njuter av sina magar...varför fick inte jag uppleva det? Och jag önskar så mycket att jag också fick gå runt på jobbet med min lilla mage, få känna mig fin och gravid och att alla kommer fram och klappar på den. Och jag önskar att den enda oro jag skulle behöva ha vore den alla blivande föräldrar har - hur mår bebis, kommer förlossningen att gå bra, hur ska vi klara av föräldraskapet...Inte: Kommer ryggen bli ännu sämre, klarar bebis allt morfin jag äter, kommer jag att svimma av diskbråckssmärtan under förlossningen, kommer smärtan att vara lika outhärdlig efteråt, kommer jag att kunna ta hand om mitt barn om jag fortsätter att vara sängliggandes...? Osv...), så finns det ändå vissa saker jag är rätt tacksam för. Om vi säger så här, hade det inte varit för ryggen så hade jag ju haft en toppengraviditet! Jag mådde knappt illa i början, behövde aldrig springa och kräkas, jag har inte haft problem som huvudvärk (mer än i korta perioder), läskiga flytningar (bara lite rikligare, men inget jobbigt eller läbbigt), läckande bröst (bara lite ömma, men det har gått över), kramper eller sammandragningar. Visst, magen blir som en stenhård boll ibland, men så har det bara varit i någon månad. Och ont gör det inte. Än...Jag har heller inte haft några problem med bebis, utan hn verkar ju må fint, växa som hn ska och gör inte så mycket väsen av sig (dock hade jag gärna velat ha mer väsen. Fritt fram att sparka, lilla du!). Blödningar har jag också sluppit. Och varken jag eller magen är helt enorma. Nä, de enda graviditetssymptom jag på något sätt har lidit av är nog tröttheten i början, att jag är mer känslosam (och det lider nog M av lika mycket som jag...:-), lite ont i händer och fingrar (men inte så svullen ändå) och tja...eventuellt foglossning då. Det vet man ju inte riktigt med tanke på övriga ryggissues...Jag har inte ens gått upp särskilt mycket i vikt, "bara" 10 kilo trots tre månaders sängliggande. Kort sagt, jag har en väldigt och njutbar graviditet. Om bara...