Annorlunda jul

I år blir det inte som vi kanske hade önskat. Det blir inte heller som vanligt, vad nu det är. Det är tid för förändring, för det nya.

Efter att ha åkt ut och in på sjukhus i snart två månader, och med en bebis som kan titta ut närsomhelst, vågade vi inte planera för något julfirande i år. Vi bad våra familjer att se till att de fick en mysig, och så vanlig som möjligt, jul. In i det sista visste vi ju inte om vi skulle vara på sjukhuset eller ej. När det sedan blev klart att jag fick komma hem kändes det lite sent att kasta om våra familjers planer. Så nu firar vi jul på varsitt håll, alla tre familjerna. Ms familj i Jönköping, största delen av min i Ljungskile och så M och jag Göteborg. Känns lite märkligt för oss alla. Vi är vana vid att vara tillsammans på jul och det är den viktigaste familjehögtiden för oss alla. Då vi vill, och förväntar oss att, vara samlade. Men inte år.

Ändå. Det jag trodde skulle kännas påtagligt tomt och nästan lite sorgligt visade sig vara rätt skönt. Efter all press och oro har vi en lugn och skön julafton utan ett enda måste. Vi sov länge i morse, vi gjorde oss iordning först på eftermiddagen, vi äter bara den julmat som vi själva gillar (d v s sill, skinka, köttbullar och prinskorv. Typ.) och sen får vi se om vi orkar spela spel eller bara tittar på TV. Vi har det bra. Och vi vet att den här julen blir så här, nästa blir något helt annorlunda. Och vi passar på att njuta av stillheten och av att trivas i varandras sällskap, att vi i vår lilla familj ändå får vara hemma, tillsammans.

Ute är det mängder med snö, isen ligger tjock och snötyngd på vattnet i hamnen utanför köksfönstrena. Adventsstakar och julstjärnor lyser vackert hos alla grannar på gården. Våra familjer finns hos oss i tankarna. Precis som vännerna. Och de som inte har turen att ha en sjukhusfri jul.