Pappa M och mamma J

Att vi har bestämt oss för att jag ska försöka mig på en vaginal förlossning har börjat sjunka in nu, likaså att det faktiskt, efter all denna väntan, börjar närma sig. Helt galet - vi är snart föräldrar! Vi ska snart få träffa Pyret! Som den jag är håller jag nu på med research inför det hela. Föräldragrupp, profylax, mammavattengympa och gravidyoga - jag hade anmält mig till allt men det blev ju inte så att jag kunde gå på nåt utav det. M har istället knatat iväg själv på Föräldragruppen (vilket måste ha känts väldigt konstigt...han berättade att många hade tittat på den tomma stolen bredvid honom första gången, innan någon vågade fråga om den var ledig...jag tycker att han var grym som gjorde detta själv! Måste varit svårt när de skulle öva profylax bara...;-), men det är ju svårt för honom att återge allt som sades där. Så nu gör jag egen efterforskning! Läser en bok om profylax och idag har jag legat och kollat på TV4's serie En unge i minuten halva dagen. Och givetvis storbölat i stort sett hela tiden. Det känns helt sjukt att det är vi som snart ska uppleva det där! Det förmodligen största och mest omvälvande man kan vara med om! Läskigt och skrämmande (det gör nog galet ont...), men också häftigt och efterlängtat. Vilken grej att få vara med om att sätta ett litet barn till världen! Och tänk - efter förlossningen är vi föräldrar. Också det är lite läskigt, det är svårt att ta in, att förstå. Hur kommer livet att se ut? Hur kommer Pyret att vara? Och vi, vilken typ av föräldrar blir vi? Och hur kommer vår relation att se ut? Det är blandade känslor av längtan och rädsla. Det enda vi säkert vet är att allt kommer att bli annorlunda. Och, troligtvis, annorlunda på ett bra sätt. Tänk, mamma Jo och pappa M! Och lill* Pyret!