ETA är här!

Jaaaaaa! Idag kommer bebis! ETA är här, det är nu det är beräknat!

...eller drömma kan man ju...

Faktum är att jag blir mer och mer säker på att bebis inte kommer att komma alls. Den har det alldeles för bra därinne. Lugnt och skönt, ingen som håller på och stressar och stökar runt. "Här kan jag ligga och bli riktigt, riktigt stor och fet! I evigheters evighet." Så tänker hn och somnar om. Skönt för dig, lill* Pyret, men det ska vi allt bli tre om!! För ut ska du, och det innan 2014, helst.

Efter läkarbesöket (skit-ultraljud!) så är jag rätt bekymrad över hur stor Pyret redan är. Plus att det ju inte fanns några tecken på att det skulle komma igång. Det har fått mig helt övertygad om att förlossningen faktiskt inte kommer att starta av sig själv. Känns rätt jobbigt. Är som sagt oerhört trött på att inte få ingå i gruppen "så här är det för nästan alla gravida". Det gör också att jag litar ännu mindre på alla som säger att förlossningen kommer att gå bra, för det gör den "för nästan alla". Jag funkar ju helt uppenbart inte som nästan alla andra, det visar sig ju gång på gång...skit också.

Men nu så, dagen till ära, min bebis beräknade födelsedag, dagen då livet plötsligt skulle vända och bli lite bra igen - en utmaning! Jag slår vad (om vadå?) om att:
- Förlossningen kommer att behöva tvingas fram med hjälp av igångsättning. Förhoppningsvis tidigare, men som senast den 25 januari.
- Att bebis kommer att väga 4,5-5,5 kg
- Att bebis är en pojke (otippat va? Men nu har äntligen KÄNSLAN med stort K kommit, den alla har tjatat om i nio månader. Känslan för vad det är för bebis därinne. Tror jag. Kanske.)

Någon som vågar sätta emot?