Haft lite besök idag. Var inte sugen alls innan, tror att jag har kommit in i nån slags tröttochslöochasocial-mode, men det visade sig vara himla trevligt. Lite skönt att fördriva en timme eller två i trevligt sällskap också.
I övrigt går dagarna. Jag ligger på min soffa och försöker att fördriva tiden. TV, läsa, telefonsamtal, Facebook...dagarna går. Långsamt, men ändå. Har helt gett upp tanken på en naturlig start på förlossningen och är helt inställd på igångsättningen den 25e. Känns jättetråkigt, jag har ju verkligen kämpat för att orka hålla ut just för att allt skulle få gå enligt alla gällande naturlagar. Nu har jag t o m gått över tiden, och vi som började diskutera förlossning i v 34...men inte mycket att göra åt. Jag har gjort allt som står i min makt, vänt utochin på mig själv och pushat mina gränser långt längre än jag trodde att jag skulle orka. Vill Pyret ändå inte dyka upp av sig själv så är det så. Inget mer jag kan göra. Det känns i alla fall överkomligt nu, 1,5 veckor kvar. Inte mer.
Inga känningar, som ni förstår. Möjligen lite mensvärkskänsla ibland, någon sammandragning då och då, men annars....nada. Pyret rör sig olika mycket olika dagar. Igår var jag jätteorolig. Hn var nästan helt stilla hela dagen. Idag rör hn sig lite mer. Lite kul, för nu syns ju nästan alla rörelser i och med att bebis börjar bli så stor!
Det där tryckandet mot höftkulan börjar bli riktigt obehagligt nu. BM förklarade att det är en axel. Ont gör det i alla fall. Lilla bebis, sluta tryck och spjärna så mycket och kom ut istället! BM sa också att huvudet fortfarande inte är fixerat utan ruckbart. Jag undrar varför? Normalt, säger hon - naturligtvis. 13 kg plus på vågen nu. BM har aldrig frågat efter min vikt, men jag håller lite koll själv. Kan ju vara bra att veta sedan, kul om jag kan få gå ner alla kilona igen.
Annars? Jag tror att jag har fått urinvägsinfektion. Himla typiskt så här nära förlossningen...M får lämna mitt urinprov på väg till jobbet imorn, hoppas nästan att det ska visa något. Jag vet att när jag har urinvägsinfektion i vanliga fall så brukar det ändå inte synas så mycket på mina prover. Nu har jag haft känningar i ett par veckor, men provet jag lämnade i måndags visade bara på "lite" bakterier, inte tillräckligt för penicillin. Men nu gör det ännu ondare att gå på toa, så jag blir galen om det inte syns något imorn heller. JAG vet ju hur jag brukar känna mig när jag har urinvägsinfektion, varför kan det aldrig få räcka? Tänk att alla alltid måste passa in i samma form. Inget tydligt prov och inga andra symptom = ingen behandling ("för så gör vi alltid"). Trots att jag känner min egen kropp bättre än vad sjukvården gör. Vi får se vad provet visar imorn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar