Diskbråcksupdate

Så var det äntligen dags att träffa en expert! Igår var jag och pratade med en ortoped om mina diskbråck. Efter att under 1,5 års tid varit hänvisad till allmänläkare och förlossningsläkare (halvbra när det gäller ryggproblem). Vet inte vad jag hade förväntat mig egentligen. Inte så mycket kanske. Men jag hade HOPPATS. På att ett mirakel skulle ske och jag skulle få en massa SVAR. Få höra att jag kommer att bli helt frisk. Snart. Och att om jag gör si eller så då kommer det aldrig att ske igen. Då kommer ryggen att hålla, då kommer smärtan inte tillbaka. Men egentligen visste jag nog. Att det inte skulle bli så. För det finns inga SVAR. Allt är olika för alla, man kan aldrig så noga veta. Det är ovanligt, men inte onormalt. Att ha ont under så lång tid som jag har haft. Och graviditeten gjorde ju att allt förvärrades. Precis som att jag stadigt har blivit bättre efter förlossningen. Men när jag blir helt bra, om någonsin, det vet man inte. Det enda jag kan göra är att träna det lilla jag kan just nu, d v s knipövningar och promenader, och se till att alltid hålla efter buk- och ryggmuskler i framtiden. För att ge ryggen stöd. Och hoppas att det hjälper. Men jag kommer alltid att ha en svag ländrygg som kommer att besvära mig ibland. Men bara jag läker. Och bara jag aldrig, aldrig mer får diskbråck. Så får det vara så. Men inte diskbråck igen! För det är verkligen det värsta jag har varit med om. Känner mig helt traumatiserad efter all smärta, de akuta sjukhusbesöken och efter att ha gått från aktiv och vältränad till stel och orörlig. Men nu är det i alla fall VÅR! Och jag ska promenera så in i! Och till hösten tänker jag vara helt frisk och smärtfri. Sådeså! Diskbråck, go to hell!