Mannen och barnet sover. Klockan är halv 12 och jag kände att jag inte kunde sova längre så jag gick upp och har nu hunnit äta frukost och dricka det livsnödvändiga kaffet. Lyx! Än så länge har vi verkligen haft tur gällande just nattsömnen. N lägger sig vid 12, vaknar någon gång mellan 5-7-tiden, och sover sedan några timmar till därefter. Otroligt! Innebär att vi absolut får tillräckligt med nattsömn och med andra ord inte dör av trötthet. Skönt. Hoppas det håller i sig - tittar man på arv och miljö BORDE det göra det med tanke på att lillan har begåvats med två mycket morgontrötta föräldrar. Plus att vi är kvällsmänniskor. Plus att hennes mor har ett enormt sömnbehov.
Lite kul apropå sömn...i lördags stensov hon från 17 till 22. Vi stressade dock som galningar för att hinna laga mat och äta "för hon vaknar nog NÄRSOMHELST!". Så vi krämade på med högsta temperatur på ugnen när kycklingen vägrade bli färdig (vilket gav ett lätt svart resultat), hivade i oss maten och varsitt glas vin snabbare än blixten och satt sedan där i skenet av stearinljus och undrade om hon verkligen inte skulle vakna NÄRSOMHELST som vi hade trott. Det gjorde hon inte. Småbarnsföräldersyndrom...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar