En månad

N, idag fyller du en månad! Helt otroligt, fattar inte att tiden har gått så fort. Trots att månaden mestadels har inneburit hemmahäng med dina föräldrar (som behöver lära känna dig och lära sig ett lite annat sätt att leva på - framförallt har vi lärt oss att dina behov alltid går först och att inget längre går att planera som förr). Och tänk, för en månad sedan hade du precis kommit till oss! På något sätt så självklar, trots att du var helt ny. Och inte kunde jag tro att jag kunde älska dig så mycket! N, när jag tittar in i dina vackra, mörka (med väldigt obestämbar färg) ögon känns det så stort. Nästan som att jag ser in i mig själv.

En månad gammal vet vi att du oftast är på bra humör, du ligger och sprattlar vilt med armar och ben, säger "Ooo" och tjuter, testar din stämma. Vi vet också att du har temprament! Du blir galen om du inte får mat NU när du är hungrig. Då rynkar du ihop hela ansiktet och underläppen åker ut. Och när du gråter låter det som att du säger "Nää-ä!". Och mammahjärtat brister! Du sover fantastiskt bra på nätterna hittills. Och tar oftast en lite längre lur på dagen, allra helst i vagnen när vi är på promenad. Du är lång! Och har jättelånga fingrar. Dina fötter, som var smala och hade tår nästan lika långa som fingrar när du föddes (vilket din morfar tycker är jättekul, "Collinghänder och Collingfötter, säger han!), har blivit lite knubbiga nu. Och du kan spreta med stortårna. När du föddes såg de ut som små saxar! När du äter ligger du och kniper med tårna, eller flexar upp hela foten, så mycket njuter du. Och idag log du ditt första leende och gurglade glatt. Och jag fick tårar i ögonen. N, jag älskar dig så ofantligt mycket!