I långsam takt

Har varit ute och gått!! Två gånger nu. Helt fantastiskt. Har inte gått utomhus på fyra (!!!) månader, så bara känslan av mark under fötterna och frisk luft är helt underbar. Tänk, att gå promenader och vistas utomhus var något jag tog för givet innan...men visst, okej, jag är sned som lutande tornet i Pisa, jag går långsammare än en sköldpadda, jag klarar bara 10 minuter och jag får så ont att jag måste vila efteråt. Men ändå! Jag KAN gå överhuvudtaget! Hoppas så innerligt att turen äntligen har vänt, att det ska fortsätta åt rätt håll så att jag blir frisk snabbt och kan ta hand om min lilla tjej. Tänk den dagen jag kan lyfta henne och bära runt på henne! Längtar obeskrivligt mycket.