Liten har börjat kräva mycket mer på sistone. Hon är ju stora tjejen nu, dryga två månader, så det var väl kanske att vänta. Men jag kan inte säga att jag var beredd för det. Från att snällt ha ätit och sovit mest hela tiden, och de ganska korta stunderna däremellan varit hyfsat lugn och nöjd, så är det uppmärksamhet från oss och/eller att bli runtburen som gäller. Annars får man minsann höra att allt inte är bra! Så numer är det sova (lugnt), äta (lugnt), skötbordet (lugnt), däremellan (skrik alternativt hysteriskt viftande mamma som försöker hålla sin unge glad). Antar att det, som allt annat, är "normalt". Men rätt påfrestande då hon visserligen sover grymt bra nattetid (jag är evigt tacksam!) men knappt något alls på dagen. Möjligen en kvart då och då, och då springer jag runt och försöker få i mig något att äta, diska hennes flaskor, bädda sängen, duscha, klä på mig, ringa något samtal jag måste ringa, göra mina övningar för ryggen (fyra övningar som jag ska göra vid två tillfällen varje dag - det kan låta enkelt, men tro mig, det krävs mängder med planering för att få till det...), tvätta osv. Förut sov hon jättegott i vagnen, då passade jag på att ordna med saker och ting hemma. (Eller bara vila, för den delen. Ryggen säger ifrån titt som tätt.) Senaste dagarna har hon inte gjort det. Helt okej visserligen, om hon i alla fall hade varit nöjd. Men idag gallskrek hon hela vägen hem från stan. Det tog en halvtimme att komma hem, och sedan var jag rätt svettig, sönderstressad och trött. Inget hjälpte, varken skakande av vagn eller bärande av bebis. Enormt stressande, man blir ju liksom orolig att något är galet med den lilla skatten. Likadant var det igår. Känns inte så bra, hon har alltid älskat att åka i vagnen. Antingen sovit eller legat och tittat storögt. Hoppas att det är något övergående, annars blir det lite knepigt att ta sig ut på dagarna. Hoppas framförallt att hjärtat mår bra så det inte är något fel.
Imorgon blir det i alla fall stan med lunch i solen och vin till det - utan bebis! M tar henne under dagen och jag ska ha tjejmys några timmar. Blir väldigt härligt! Får jag bara mina stunder för mig själv, antingen som imorgon eller bara en liten stund på kvällen när M kommer hem från jobbet, så orkar jag. Som jag har nämnt tidigare, det är helt otroligt vad snabbt man återhämtar sig och börjar längta efter sin lilla bebis (den man var så otroligt trött på för bara en stund sedan). Nu ligger hon och sover. Och jag längtar redan efter att få snusa henne i nacken och titta henne in i ögonen. Finaste N!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar