Att vara här och nu

Lillskruttan har börjat skratta! Små, trevande "A-haha! A-haha" kommer ibland när hon busar med pappa. Jag försöker också få henne att skratta, men jag tror nästan att hon förstår mina avsikter och på pin kiv bara ler och vägrar att skratta hur mycket jag än pustar och frustar. "Vad rolig du tror att du är, Mamma. Du ser verkligen jättetöntig ut. Tror du verkligen att jag tänker skratta åt DET DÄR?" tänker hon nog och hånler lite. Men det är okej, hon kommer nog att skratta (åt?!) mot mig också. Otroligt gulligt är det i alla fall. Och jag tycker att det är så fantastiskt hur världen bara stannar upp, hur jag kan vara så HÄR och NU när jag hör det där skrattet eller får det där leendet. Bättre träning i mindfulness kan nog inte finnas!



Ett litet, litet leende får man ibland som belöning
efter en massa desperata försök att framkalla skrattsalvor...