måndag 15 april 2013
En vissen liten blomma
Känner mig som en vissen liten blomma. En alldeles sned och trasig, vissen liten blomma. Kommer precis från sjukgymnasten. Det blir så uppenbart varje gång. Hur långt jag har kvar. Till Frisk. Om någonsin. Det finns inga svar. Bara Hopp. Och bit ihop och kom igen. Får jag någonsin tillbaka de delar av mitt liv som jag saknar så? Kan jag sitta och äta middag i timtal utan att straffas? Eller gå och träna och känna endorfinerna i kroppen? Eller hitta på två saker på en dag utan att må dåligt efteråt? Och liten blir större. Blir jag någonsin Frisk? Eller kommer hon att få lära sig att Mamma lyfter inte upp mig, för Mamma har ont? Mamma kan inte busa runt, för Mamma har ont? Kommer hon att alltid få ta hänsyn till Mamma, för nu måste Mamma vila, för Mamma har ont? Busa med Pappa istället. Jag vill inte mer nu. Nu vill jag lägga något över ögonen och vakna upp till en bättre tid.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Åh vad det gör ont i hjärtat att läsa och vad jag önskar att jag visste att allt snart kan bli bra igen. Och att det fanns något jag kunde göra, annat än att hålla tummarna och peppa dig. Önskar dig allt gott i hela världen, men när man är sjuk vill man bara bli frisk, tänker på dig varje dag!
SvaraRaderaKramar i massor
Soffi
Vill bara ge dig en stor (men försiktig) kram! Ingen kan säga att allt blir bra, men BÄTTRE, det blir det. Vet du varför? Två anledningar: 1) det MÅSTE det bli och 2) DU ger inte upp! Klart N ska kunna busa med dig! Klart du ska kunna leva som vanligt! Och tills dess ( och efteråt också såklart) har du fri tillgång till mina armar. De kan både stötta, krama och hjälpa till praktiskt om det behövs. Kram, e
SvaraRaderaÅh vännen! Det är inte roligt att känna sig vissen, att ha ont och att känna sig otillräcklig. Men man får göra det. Så få ur dig allt du vill ha ur dig. Det brukar vara skönt att få ventilera. Och lila N älskar dig över allt annat hur det än är. Och du kommer att bli bättre. STOR kram!
SvaraRaderaMen fy då vännen! Styrka till dig!!! O massa kramar. Du kommer att bli bättre! !! Och ett barns kärlek är villkorslös. Så i det långa loppet vinner du oavsett. Kram Kattis
SvaraRaderaSöta fina Johanna, tycker så synd om dig. Men tror ändå att du är världens bästa mamma till lilla N som älskar dig mest av allt. Stor kram
SvaraRadera/Linda M
Kära Sly, nu är det är din Kaka som talar. Det verkar inte bättre än att vi simultandykt ner i den där Gropen. Kanske är det helt enkelt så att vi måste ses snart. Normalisera och balansera. Tillsammans.
SvaraRaderaVarm kram och en kärleksfull puff i din riktning. Jag tror på dig!
Tack fina ni för era ord - de värmer! Och behövs dagar när man är less på allt. Stor kram!
SvaraRadera