Diskbråcksupdate 2

Imorgon är det dags för återbesök hos sjukgymnasten. Jag har snällt gjort mina övningar, tio repetitioner av tre olika övningar, varje dag. Den fjärde övningen fick jag sluta med, den gjorde för ont (låg på golvet på mage med huvudet vilandes på händerna och skulle spänna magen och därefter lyfta benen, raka, några centimeter över golvet. Gick inte - höften sa ifrån direkt.). Jag har promenerat nästan varje dag. Jag har tänkt på att hålla grundspänningen i magen i stort sett hela tiden, och framförallt vid lyft och när jag reser på mig. Jag har tänkt på att försöka skjuta in vänster höft för att motverka att ryggen hamnar i sin sneda smärtposition som gör mig väldigt lik lutande tornet i Pisa. Detta har jag gjort i 12 dagar. Ingen bättring. Smärtan har visserligen i stort sett lämnat ländryggen, men istället har den kommit tillbaka, med förnyad kraft, i vänster höft. Där det lilla helvetet med smärtor började i december för snart 1,5 år sedan, efter ett ryggskott som aldrig läkte i augusti 2011...höftsmärtan försvann sedan när jag blev sängliggandes hösten 2012, till förmån för galna nervsmärtor i vaden och ryggen. Men nu är den alltså här igen. Plus vaden som sticker och hugger till ibland. Plus ovansida fot (den var ny!) som sticker till då och då. Oroväckande. Jag gillar inte alls att höften bråkar igen. Den gör mig irriterad genom att ständigt värka, den gör extra ont när jag bär på lillan och den gör också extra ont när jag är ute och går. Det var ju höftsmärtan som gjorde att jag hamnade i rullstol i höstas - det gjorde så ont när jag gick att jag tillslut inte kunde ta ett steg. Vill inte tillbaka dit. Nu äter jag ju smärtstillande, och tackochlov hjälper de, men så kan jag ju inte leva. Vill inte ens tänka på hur mycket tabletter jag har proppat i mig de senaste åtta månaderna...

Skönt att komma till sjukgymnasten imorgon. Får vräka ur mig allt det här och se vad hon ger för råd. Ska även fråga henne hur hon ser på operation. Nu vill jag bli frisk!!!