Om att ladda om

M kom hem tidigare från jobbet idag och tog med sig N ut på promenad. Skönt. Mår verkligen inte helt 100, och även om jag faktiskt fick sova riktigt bra i natt har jag ont i halsen och känner mig allmänt matt och yr. Skönt med några timmar utan bebis att passa upp på...upphör aldrig att förundras över att det lilla, lilla livet kan ta så mycket uppmärksamhet och tid. Särskilt när hon nu börjar vara vaken allt mer. Det är inte många minuter i taget hon tycker att det är okej att ligga för sig själv under eftermiddagen. Så, tar hon inte en en tupplur blir det med andra ord ingen dusch, eller i stort sett ens påklädning, för mamman. Med andra ord väldigt skönt sådana här dagar när M tar henne lite när han kommer hem, egentid hemma är numer i stort sett long gone! Det knäppa är dock att jag saknar ihjäl mig efter henne bara efter någon timme. Längtar efter att ta upp den lilla bebiskroppen i min famn, sniffa på hennes hår och hålla henne nära. Det går snabbt att ladda batterierna och börja längta när man är förälder, helt klart. Säkert ytterligare en sån sak som naturen har tänkt ut, lite finurligt sådär. Hursomhelst, nu har de varit ute i snart två timmar, så nu vill jag ha hem dem igen! Jag är redo för mer matning och blöjbyten.