söndag 24 mars 2013

Kära skitrygg

Det onda vägrar att ge med sig, trots massor av vila och inga lyft överhuvudtaget på tre dagar. Börjat äta starka värktabletter igen, Celebra, och knaprar Alvedon vid sidan av det. Tog en promenad igår, och även om det gick så fick jag återigen gå med små, små steg och stanna då och då för att ryggen högg till och låste sig. Kan inte lyfta N och har värk som går ner i rumpan och vaden. Skit också. Känner att jag balanserar på gränsen till vad jag rent mentalt orkar med. Har verkligen försökt och kämpat i så många månader. Att inte tappa modet. Att fortsätta tro. Att jag ska bli frisk. Och precis när det hade börjar vända, när jag på riktigt började tänka att Nu går det åt rätt håll! Då. Ajabaja, säger ryggen. Inte glömma. Du är inte frisk. Nej, kära skitrygg. Inte en chans. Att jag glömmer. För du är så snabb på att påminna mig.

6 kommentarer:

  1. Men, dumma, dumma rygg, vet hut!!

    Åh vad jag önskar av hela hjärtat att det ska bli bättre, och det snart! Förstår att det känns motigt så in i bänken, när jag hade lite ont i ryggen så att det var jobbigt med Elin o Oscar några dagar tänkte jag om och om igen på dig, fy vad jag lider med dig.

    Massa kramar
    Soffia

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, nu MÅSTE det vända på riktigt! Det här är inte okej!

      Kramar

      Radera
  2. Kan bara hålla med: skitrygg!!! Konstigt att en så idiotiskt dum rygg kan sitta på en så smart tjej... Kanske är det så det krävs bakslag för att känna framgång, men detta är löjligt! Skickar all ork, tröst, energi och kärlek jag har. Och miljoner (försiktiga) kramar

    /E

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack fining! Och du, vet du att du länkar till Firstdate.se med ditt ord Kärlek? Haha! Är det nåot du vill säga mig? ;-)

      Kram!

      Radera
    2. Haha, ja tröttnar du på Magnus så vet du var jag finns ��

      Radera